Jag måste få ta upp lite saker nu. Jag måste få blöda och gnälla lite.

En sak jag vill belysa är stress. Vi alla känner stress i alla dess former men stressen jag vill ta upp är stressen från SAMHÄLLET. Egentligen, hur jävla absurdt sönderstressade är vi inte egentligen? Jag hör dagligen kompisar som säger "Åhh, pallar inte med skola. Måste göra det och det och det tills på torsdag och det tills på fredag." Klart som fan man lessnar? Alla ni som gnäller på mycket skolarbeten - jag känner empati för er, inte förakt. Jag förstår precis hur det är att vara stressad - GNÄLL PÅ SÄGER JAG BARA! Någon gång måste väl nån jävel lyssna och göra förändring?

Det är helt vrickat egentligen, våra liv, ditt och mitt. Vad kämpar vi för egentligen? Stressa sönder våra hjärnor och kroppar från att vi fyller 16-26 (beroende på om man pluggar vidare), till vilken nytta? Jo, för att stressa sönder ännu mer när vi stressat klart. Stressen nu berör vår framtid, hur väl vi ska lyckas senare. Men vad gör det för nytta att stressa nu? Minnena av stressen kommer alltid finnas kvar och vi kommer alltid jaga upp oss senare i livet när stressen kommer tillbaks. Inte konstigt att det skrivs ut så jävla mycket antidepressiva medel bland dagens människor (redan i tonåren dessutom). Jag vill inte ens tänka på den framtida stressen - skaffa ett jobb, en bostad, bil, barn, ekonomi. Vissa av er kanske tänker "men lär dig planera unge". Jag kan planera men så fort man glömmer något sitter man i skiten, period.

Det här var inget jag-vill-inte-leva-inlägg eller riktat negativt mot någon part så ni vet om det. Jag ville bara skriva av mig.